Att inte se rummen för alla väggar

Ett av flera projekt som är fristående och undersökande förslag. Det handlar om tankar kring livet och hur det i så fall skulle se ut i form av ett hus. Detta handlar om min mormor.

Min mormor har på ålderns höst blivit väldigt glömsk, såpass att hon har blivit dement.

Hon är inte längre samma person.

Ibland finns det ändå ögonblick av klarsynthet och närvaro men som i nästa sekund är borta.

Jag undrar hur det är att ha fastnat i tankar som det inte går att ta sig ur, som en labyrint. Instängd i sig själv.

Klaustrofobiskt?

Hur ter sig omvärlden för en person med demens?

Världen måste te sig mindre och mindre vettig.

Såg rummen ut sådär igår?

Har jag varit här förut?

Tankar som går runt, runt och tillbaka igen. Hur skulle man förklara min mormors värld utifrån en byggnad?

Detta är min bild…